Satt i bilen påväg tillbaka till Kalmar från Emmaboda, i cd spelaren hade jag skivan Slånbärssnår av Kim Stranne och ur högtalarna kom då låten Bara ett barn. Jag har hört den innan men har nog aldrig riktigt lyssnat på texten vilket jag gjorde nu, helt plötsligt sköljde en känslovåg över mig, en våg av vemod och sorg, och jag började tokböla. Tårarna trillade mellan Emmaboda och Nybro och jag satt bara och hoppades på att ingen kund skulle ringa för jag skulle inte kunna få fram ett ljud.
Jag får ont i hjärtat då jag tänker på alla barn som blir utsatta för mobbing, att bli retat för att man är lite annorlunda eller bara har fel mössa eller som jag bara var väldigt liten och tunn när jag var ung, det var Micromita och Minimita som var mina tilltalsnamn i mellanstadiet. Vet att jag tog illa vid mig men sträckte nog bara på mig istället och visade inget.
Självkänsla ska byggas inte rivas!!!
Ja, det är verkligen för jävligt det här med mobbning. Har inte blivit mobbad som liten men som vuxen.... fy f*n, det var tufft men det stärkte mig enormt och jag lärde mig verkligen någonting. Allt ont har nått gott med sig, iaf i mitt fall. Ha en go helg. krAMelikram
SvaraRadera